Varför vill man ha det man inte kan få?

Jag är bara så trött på att få vänta, ändå slutar jag inte med det. Jag har bekräftat det för mig själv. Jag kommer ALDRIG sluta med det, jag kommer alltid vänta, och vänta.. Det kanske är värt det trots allt?

Lycka är ett förövrigt jävligt jobbigt ord. Jag definerar lycka med glädje. Glädje kan jag absolut känna, väldigt ofta. Men jag vill också känna lycka, det finns bara en som kan göra mig lycklig!

Jag tror inte att det finns någon lycka egentligen, bara lyckliga stunder.