Julafton idag. Shit alltså.
Det känns helt konstigt, hittils känns det som en vanlig dag,
bara det att minaföräldrar springer runt och virrar onödigt mycket.
Mamma springer omkring i morgonrock och har frågat mig 3 ggr vilka
kläder hon ska ha på sig. Varför ge det uppdraget till mig?
Jag tittar inte ändå vilka kläder hon har på sig.
Samtidigt som hon gör det går hon och försöker sjunga "Bleeding love"
Well hon kan inte texten och inte melodin heller för den delen.

Pappa. Han har suttit på toaletten i 20 minuter nu.
Han har kokatägg, lagat sill (varför?), duschat, och gjort kåldolmar.
Så nu har han sin lille paus inne på toan.

Elof, min hund. Sitter just nu och stirrar på mig. Hans blick är en aning
psykande ska ni veta. Han sitter där för han tror att jag kommer tröttna
och gå ut med honom. Well thats not how we play it LOFFE.
Sitter han inte i mitt rum och tittar på mig, s sitter han i hallen, mitt i hallen
till och med, och han vägrar flytta sig. Så himla tråkig är han.
Det ser ut som han tänker: varför ligger hon bara där?

Anna, min syster. Har inte kommit hit än. Hon jobbar.
Hon sitter säkert i kassan just nu och tänker på julmaten.
Hon tycker om mat ganska mycket, men inte syns det på henne.
Smal som en sticka. Hon kommer vid ett sen, då ska jag tydligen gå ut
och hjälpa henne med att bära kattransporten och julklapparna.
Det är väl det enda hon ska ha med sig upp? Ska jag bära allt eller?

Idag kommer släkten hit också. De kommer klockan fem.
Och mamma tror att de kommer åka hem efter 1-2 timmar..
Det VET jag att det inte kommer ske. De kommer åka så sent de kan.
SÅklart ska vi öppna julklapparna EFTER de åkt. Förstår ni hurlång tid det är kvar?
Min julafton har alltid bestått av väntan, väntan i oändlighet..
Är det inte mat, såär det kalle anka, är det inte kalle anka så är det klapparna
man väntar på.


Jaja. Nu börjar jag känna mig ännu mer psykad av psyk-elof
så jag trycker därför nu på OFF.


GOD JUL!