Jag är 18 år. Young or old?
Seriöst, jag är 18 år. Att resa tror jag tillhör livets mening, förutom "var snäll mot dina medmänniskor" och sånt crap. Seriöst, att resa! Att se hur andra människor har det, andra kulturer, kanske en annan religion!
Jag har varit i Danmark, Finland, Spanien ( Gran Canaria ) Och Thailand. Well det är bra. Men Danmark kommer jag knappt inte ens ihåg. Finland var det svinkallt i, ville mest stanna på båten. På Gran Canaria låg jag bara vid poolen. Thailand har jag sett lite mer av, inte mycket, men lite.
Jag vill resa. Jag vill till USA! Jag avundas starkt på Ante som ska dit efter skoltiden om allt går som det ska.

Fatta då. Man vaknar, äter och går till skolan. Kommer hem, gör någon aktivitet, sen sover man igen!
Jag har lust att sätta ett frågetecken på det. Liksom hur kul är det? Sova äta skola sova. Jag får lite ångest när jag t ex tänker på alla de timmar jag suttit vid datorn. Tänk vad mycket vettigare man kunde göra med den tiden istället? Men samtidigt, det man vill göra kostar oftast storkovan. Så det begränsar ju det hela. Men tänk, typ sådana vettiga saker som umgås mec familjen. umgås med Morfar. Jag är ALDRIG hos min morfar. Jag mår så dålig för det. Ändå åker jag inte dit? Fy fan säger jag... Så jävla dålig människa är jag! När han går bortt kommer jag ha världens fetaste samvete...

Man ska leva livet, helt klart. Men man får inte glömma bort de enkla sakerna här i livet...
Things that really matters.



Så imorgon ska jag till Morfar och vara med honom!
Jag ska baka kakor till han och frysa in, och så ska jag ge han stryk i skitgubbe!


Emma Karlsson